Aldrig är för svart.
I väglöst land där tvivel
växer vilt
ser du mig därför snubbla fram
i nytt beslut att
tro på sedan.
För du är den du alltid skulle vara.
Mitt lugn. En öppen famn.
Oändlig tid.

http://www.flickr.com/photos/akuma___dl/11670948154/in/set-72157639216864814/

Saknaden, med sin lilla låga,

sträcker på sig där hon går.

Förväxla oss inte, 

säger sorgen mjukt,

bara håll min hand

i din.

På den kullerstensbelagda gatan
just vid hörnet där du fann mig
byter flingor sakta skepnad.
Som av vördnad klär de sig till
tårar då jag varsamt lägger
mina nypon och citroner här.

Du söker honom, längtar henne
den själ som är din like,
de ögon som ger dig ro,
de händer som bär ditt jag.

I din tillit ser du sorgset
hur de vilsna
stillnar
vid sin egen reflektion i
fönsterglas.

http://www.flickr.com/photos/cedpics/11795248563/sizes/z/in/photostream/

I grå dimma
där istid tar sin början
har jag förlorat mina sinnen.
Den storm vi en gång läppjade
tycks utan rörelse,
dess stämma alltför svag.