6 januari 2012

Det finns dagar som är enkla.
I det sotade får sorgen fäste. 
Och jag som var ett ensamt barn
har ingen tid att förhålla mig till.


Vi såg på de andra.
Förstummade av deras klarhet.


Vad skulle jag låta dig ana?
Ingenting.
Du skulle förundras över det du antog
var min sanning.
Jag skulle le mot dig.